If I Die Before I Wake..

Normal.
Ordet borde inte få finnas, för ingen kan ju ärligt säga vad ”normal” verkligen betyder.
Om jag skulle gå fram till någon på stan och fråga vad dom tror att det betyder, vad skulle dom svara då?
”Jag är normal.” Jaha, men hur är du då?
Om du är normal, vad är då jag? Onormal?
Om någon kom fram till mig och frågade vad jag tror att ”normal” betyder så skulle inte jag svara att jag är det. Jag skulle inte heller säga att jag är onormal. Mitt svar skulle vara ungefär såhär:
”Ordet normal är ett sätt att säga till någon att den är mindre värd än en själv.”
Varför vill man få någon att känna sig mindre värd? Är det för att bevisa att man lever och är en människa? Eller är det för att man ska vara ett pain in the ass och tro att man är störst, bäst och vackrast?
Om jag kunde skulle jag utrota ordet, få det att försvinna för alltid.
Fast det kan jag ju inte, hur mycket jag än vill och försöker. Men jag kan sluta använda det och försöka få andra att göra samma sak.
Alla är olika, därför finns det ingen som är normal eller onormal.
Alla är som de är och därmed basta!

Men om jag varken är normal eller onormal, vad är jag då?
Jag är som en rädd, vilsen kattunge ute i natten. En liten kattunge som letar efter sitt hem och minsta lilla ljud gör den skräckslagen.
Jag är ständigt rädd. Rädd för nästan allt. Människor, hundar, mörker och clowner är bara några av mina fobier och jag upptäcker nya nästan varje dag. Min lista kan bli lång.
Jag sover med en lampa tänd varje natt för jag tror att det kommer stå någon läskig tjej vid min säng som bara står där och stirrar på mig när jag öppnar ögonen.
Hon kanske kommer när jag sover? Står där med sin förmultnande, gråa kropp och bara stirrar på mig med mörka, döda ögon.
Vem vet? Inte jag i alla fall, men jag vet att hon finns. Kanske inte alltid hos mig, men någonstans i världen.
Hon kanske står och stirrar på någon just nu?

-
Vi sitter runt matbordet i köket och äter middag. Mina storasystrar, min mamma och jag. Jag är runt sju år och mina systrar är ungefär femton och sexton.
Min äldsta syster, Malin och jag bråkar. Vi brukar göra det väldigt ofta, minst en gång varje dag. Hon sa någonting och jag flyr ner under bordet, rädd och gråtandes.
Jag hör hur Malin skriker åt mamma hur värdelös jag är och att hon önskar att jag aldrig hade fötts.
Bestämda steg börjar närma sig köket och en hög röst överröstar allt och alla. En röst som skriker:
”Vad i helvete håller du på med?!”
Pappa skriker åt Malin och Malin försöker käfta emot men pappa svarar hela tiden hur fel hon var.
Tårarna forsar. Vad händer? Jag ville att allt bara skulle sluta, men ändå var jag glad att Malin fick skäll.
Jag betraktar alla rörelser som görs och lyssnar till alla ord som skriks. Malin och pappa fortsätter och skrika på varandra och tillslut blir pappa så förbannad att han gör något som får mig att sluta gråta och bara stirra.
Han slog Malin i bakhuvudet.
Malin börjar gråta och flyr in på sitt rum, pappa återvänder till sin dator med en ilsken suck och när det bara är jag, mamma och min andra syster, Josefine kvar i rummet kravlar jag ut från min plats under bordet och går in på toan och tvättar ansiktet.
När jag kollar på mig själv i spegeln tänker jag; ”Vad har jag gjort? Allt är mitt fel. MITT FEL!” och tårarna börjar falla återigen.

-
Som liten upplevde jag mycket skräck och rädsla. Det var inte bara jag som bråkade med Malin; Josefine och Malin bråkade rätt så ofta också.
En gång var jag på övervåningen och jag hörde Malin och Josefine bråka med varandra där nere. Sen kom en hög duns och Josefine började gråta. Jag sprang ner och mitt i hallen vid trappan låg hon. Jag blev skräckslagen.
Varför skriker hon? Varför gråter hon? Varför ligger hon på golvet?
Jag började också gråta och sen kom Malin och bar in mig i köket.
Varför gråter Josse? Varför går ingen fram och tröstar henne? Varför gråter hon?!

Ett annat minne jag har från min barndom handlar också om ett bråk mellan Malin och Josefine. Minnet är ganska suddigt men jag kommer ihåg att jag kom in i köket och såg Malin hålla i en kniv och mamma skrek oroligt åt henne att stoppa tillbaka kniven i knivstället.
Skräcken slog mig hårt i ansiktet. Vad ska Malin göra med kniven? Ska hon hugga Josse? Är hon redan knivhuggen? Nej det kan hon inte vara för hon skriker också åt Malin, fast från TV-rummet.
Vad händer och vad kommer hända? Kan inte allt bara sluta?!
End this living nightmare!
Tillslut la Malin ifrån sig kniven och gick argt in på sitt rum.
Liknande saker hände igen några gånger, ibland hotade Josefine Malin med kniven och vice versa, medan jag bara såg på som en liten rädd kattunge.

-
Jag var rädd för att äta middag med mamma och pappa när jag var 7-10. Jag önskade att världen kunde hoppa över middagarna.
En dag var jag med min vän Louise och mamma ropade i trappan att maten var klar. Louise och jag gick ner och ut på altanen där vi skulle äta. Den sena sommarsolen värmde lite men ändå bar vi tjocktröjor.
Vi tog vår mat, pasta och skinksås med championer i. Jag hatar championer så jag petade undan dom på tallriken. Pappa såg det efter ett tag och frågade varför jag petade undan dom.
”Jag hatar championer,” svarade jag. Då blev pappa förbannad och skrek:
”Ska du äta lika lite som barnen i Afrika istället då?”
Jag svarade inte och pappa började kräva svar.
”Eller vill du äta kottar och barr istället?”
”Hellre det än den här skitmaten” sa jag men inte mycket hördes genom gråten. Jag hade lätt för att börja gråta när pappa skrek åt mig.
Pappa: ”Däruppe har du kottar och barr! Nyklippt gräs också! Det är bara att plocka!”
Han pekade upp mot tomten och när jag inte rörde mig ställde han sig upp och gick upp på tomten och plockade upp en del av gräset som var nyklippt och började gå mot mig.
”Jörgen, det räcker. Sluta nu,” sa mamma men pappa slutade inte, han fortsatte gå mot mig och la sedan gräset på min tallrik.
”ÄT! Ät om du tycker det är så gott!” Jag kollade ner i tallriken och skakade av gråt. Louise gjorde ingenting, hon satt bara där chockad.

När pappa hade gått upp på tomten för att röka bort ilskan frågade jag mamma om Louise och jag fick lämna bordet. Vi gick upp på mitt rum.
Louise sa någonting som jag inte kommer ihåg men jag svarade:
”Men din pappa är inte en skithög som min.”

Pappa skällde mycket på mig när jag var yngre. Vad jag än gjorde fick jag skäll. Det gjorde mig rädd för honom och jag slutade älska honom.
”Mamma, kan du inte skilja dig från honom?”
Jag ville så gärna att mina föräldrar skulle skiljas så jag kunde bo hos mamma bara. Jag kollade upp lägenheter hon och jag kunde bo i.
Mamma blev irriterad på mig varje gång jag pratade med henne om det och sa att hon aldrig kommer skilja sig från pappa för hon älskar honom.
Du sviker mig, mamma.

Det här är min flash fic till engelskan. Tänker fortfarnde på om jag verkligen ska skicka den till mr. davis, men aja.
VARNING: OM MAN E RÄDD FÖR SEX ELR NÅTT SÅNT, TYP DETALJER, SÅ LÄS INTE! ;)

When the world stopped spinning

She lies on the floor, bleeding. The pain is killing her.
What had she done to deserve this?
His words echoed in her head;
“You’re filthy! You’re a whore! You want this, don’t you?”
Why had he done this to her? Her own boyfriend!
She had tried to scream but her voice was to faint. She had tried to shake him off but he was too heavy.
Every time she closed her eyes she felt how he separated her legs and pushed himself inside her, again and again. She had never felt something that huge and painful inside of her before and she was sure she never wanted to experience the feeling ever again.
She couldn’t do nothing but let her tears fall.

The floor was cold and she was naked but she couldn’t move. She couldn’t bear the pain.
She was waiting for her parents to come home from a party, but they never came.
Her boyfriend had left her there on the cold floor bleeding and crying.
Like if he didn’t give a damn.
“I thought you loved me,” she whispered into the dark.
She couldn’t believe it. Raped in her own room, by the one she had loved the most.
It’s just a dream; she thought and tried to believe herself. But she knew a dream wouldn’t feel like this.

Her sobs got violent and she started screaming.
But suddenly, she heard footsteps coming to her door.
She stopped screaming.
The door opened and the light that was flowing in almost made her blind,
but she could glimpse a black silhouette in the doorway.
The silhouette walked towards her and she tried to crawl away but she didn’t get far.
A pair of strong hands took hold of her thin arms and dragged her up.
The pain forced her to scream and he slapped her.
The hands pushed her towards the bed.
“Up for another round?” he said and started laughing.
The panic made her numb and she screamed like never before.
He once again unzipped his pants and the young girl closed her eyes hard.
He separated her legs and pushed his whole length inside her.
She couldn’t think anymore. This was the worst pain she’d ever felt. Not even when she broke her leg it didn’t feel like this.
He pushed his length in and then out and then in again. He never stopped.
She felt helpless. This is when the world stopped spinning.

förlåt om de e några fel i texten, säg till vad som e fel så ska jag ändra Tack för att du läste :*

Igår var jag ute på en liten promenix o slog mig ner på två olika ställen vid Vallentunasjön.
Det var riktigt vackert där och jag tog massa kort.
4 av dom laddades upp på Bilddagboken (www.lyn-zs.bilddagboken.se)
Det var riktigt mysigt också fast väldigt kallt om fingrarna.

Sen när jag kom hem börja jag chatta med David Engelin som gör massa bra dikter :]
Han va jätte snäll :* Han till och med tillät mig att "sno" en av hans dikter att analysera på svenskan :D

Och idag kollade jag bara på tv typ.
Lista över vag jag såg(nu börjar de bli intressant! =D ...... -.-')
Agnes Cecilia (fett bra film som gick vid 11 tiden på 4an)
V.I.P (ÄLSKAR <3 Pamela Andreson = LOVE xD)
Extrema djur (dom gjorde en lista på vilket djur som stank värst. Skunken vann :D och flodhästar e äckliga, dom sprutar ut bajs för att göra andra flodisar rädda typ x( )
typ 35 min av Super Size Me (En kille skulle äta 3 mål om dagen på McDonalds i en månad o se om han blev fet xD)
Truman Show (värsta sorgliga filmen men ibland blir jag lite rädd för Jim Carrey när han blir helt galen :S)
[gick till datan o chatta lite med Amanda <3 och David <3]
Ensam och avstängd från allt (vetenskapens världe lixom xD handlade om vad som händer med fångar som blir inlåsta i ljudisolerade celler i ett x antal dygn. en kille hade bott i en sån cell i 7-8 månader och jag tror att de va han som hallucinerade om musik och blev rädd för musiken och musiken gick bara snabbare och snabbare ju räddare han blev så han började slå huvet mot väggen o ja.. jag tror ni fattar att man blir galen ;) )
SEN GICK JAG O CHATTA MED DAVID IGEN :D

David e en riktigt trevlig kille :] och btw, Felicia, han o jag bestämde att han skulle komma hit o signera våra böcker så vi måste hitta ett bra V-tuna fik x] o han ska berätta lite om hans dikter, de kommer bli massa trevligt o intressant :D O de kommer hända i Maj typ x)

Men nu ska jag gå o läsa lite ur Känn Pulsen Slå (90% av boken handlar inte om sex, felicia xP) o sen lyssna lite på musik o tänka, sen kommer jag väl somna xD
Jag somnar med mp3n på o sen när jag vaknar på morgonen så är de typ inget batteri kvar Ibland kan jag till och med väckas av musiken mitt i natten :o

Aja, god natt o dröm sött

Jag e sääämst på att skriva inlägg, sry för de.
Men jag tvivlar på att de ens är någon som läser, så.. ;P

Mina självmordstankar har lugnat sig, men nu har jag börjat skada mig själv.. igen.
Jag känner konstant en längtan efter rakblad.

Iförrgår kväll kände jag för att skära sönder mitt ansikte, men mamma o pappa skulle ju märka då på en gång att jag  skär mig igen, så jag börja skära på handen ist.
Så nu går jag runt med en vante på handen hela dagarna.


Åååh, jag känner för att påskpyssla! Nån som vill pyssla med mig? (a)
O imorrn e de påskafton! :D (tror ja xD) då kommer jag leta efter ett påskägg fullt me goooodis ^^

aja, mer imorrn kanske, om jag orkar ;P
bye-bye <33

Idag kände jag absolut ingen ork för att gå till skolan..
Jag fick världens beslutsångest men valde att ringa älsklingskuratorn o sa att jag skulle stanna hemma idag.
Hon frågade om jag hade varit på BUP än o jag sa; "ja. och min psykolog gjorde mej irriterad."
Så nästa gång jag träffar kuratorn (hon heter Maria) ska vi prata om min sugiga BUP-psykotant. :D
Jag längtar <3

Idag vann den största delen av min TVÅ gånger..
första gången var när jag valde att stanna hemma.
andra gången var när jag skar mig på benet.
Inga djupa sår, men iaf.

Jag vet inte vrf jag skar mig, jag kände bara en stor längtan efter rakblad.
Men jag ska inte berätta om det för Maria :/
Jag vill inte ha hökövervakning av föräldrarna över det också.

Men nu ska jag leta efter nån bra dikt till svenskan,
so long and good night <3